Linda & jag har känt varandra i snart 24 år. Jag var fem när Linda föddes. De första åren hade vi egentligen inte så mycket gemensamt, mer än att våra föräldrar kände varandra.
Man kan säga att hon var som en lillasyster, som jag både älskade och...ja, tyckte mindre om :)
De senaste sju åren har vi däremot varit "riktiga" vänner. Vändpunkten kom när hon var sjutton år och bodde över hos mig en helg. Jag lovade hennes mamma, Ulla, att ta hand om Linda. Ulla hade ingen aning om hur väl jag tog hand om hennes dotter de följande tio timmarna. Och tur var väl det. Efter stor konsumtion av whiskey & vin hemma hos mig, tog vi en taxi till Stickey fingers. Jag kan inte säga att det hela urartade, men jag tror inte det var det Ulla menade med "tavälomhand". Ulla hade nog helst sett sin dotter sitta hemma med mig med en påse chips och en hyrfilm.
När min son föddes fick han en dikt av Linda. En dikt hon ramat in i en obehandlad träram.
Linda tar upp Elias, bara några dar gammal, och säger:
- När du blir stor Elias, då ska du och jag gå på stranden i Lysekil och plocka snäckor som vi sedan kan limma fast på ramen.
Till sommaren fyller Elias två, då är det dags för Elias och Linda att plocka dom där snäckorna på stranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar