Varför är det så svårt att klippa sin 2-åriga son? Då menar jag inte praktiskt, utan känslomässigt. Trots långa, sprikraka tossar som legat över örat, har jag motvilligt gått med på att klippa Elias. Men bara vid örat. Luggen och nacken får vara kvar ett tag till.
Nu är det gjort, håret över öronen är historia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar